4 minute read

Whiskeyälskande författare

Många stora författare har genom åren fastnat för charmen med att dricka en whisky tillsammans med en härlig cigarr framför en sprakande brasa. Efter en lång dag av skrivande har de slagit sig ner i fåtöljen och kopplat av med ett whiskyglas fyllt med den rökiga drycken. Somliga har säkerligen även tagit sig ett glas under dagen för att få fart på skrivandet. Ofta mjukar ett glas whiskey upp skrivkrampens allra värsta knutar. Och jag kan garantera att det finns en och annan författare i historien som tagit sig ett glas whisky för att fira att hens bokmanus äntligen har blivit skickat till förlag. I den här artikeln tänkte jag skriva lite mer om tre berömda, whiskyälskande författare.

Ernest Hemingway

Ernest Hemingway är välkänd för sitt överflödiga drickande överlag. Han var stammis på många barer och hade en rad påstådda favoritdrinkar. Men han var även förtjust i just whisky. Enligt ryktet ska han ha varit en riktig finsmakare och uppskattat de mer exklusiva whiskymärkena. Men med tanke på hans övriga alkoholvanor är det egentligen svårt att veta om entusiasmen var riktad just mot whisky eller mot alkohol i allmänhet.

I sitt författarskap är Ernest Hemingway kanske mest känd för sin så kallade isbergsteknik. Tekniken bygger på just idén om ett isberg. På ett isberg som flyter runt i havet syns endast toppen ovanför vattenytan – det mesta ligger dolt under ytan. Att använda isbergstekniken i en bok går ut på samma sak: att endast ge en del av alla detaljer, men lämna det mesta osagt. Istället för att berätta allting för läsaren i detalj, så låter man små handlingar eller rörelser hos karaktärerna måla upp en bild hos läsaren av vad som sker i karaktärernas inre. Även den svenske författaren Carl Jonas Love Almqvist använder isbergstekniken föredömligt för att måla upp känslospelet mellan huvudkaraktärerna i Det går an.

Bland sina stora mästerverk kan Hemingway räkna ett flertal böcker, bland annat A Farewell to Arms, The Old Man and the Sea och For Whom the Bell Tolls. Men Hemingways samling stannar inte där, utan inkluderar en rad andra välkända texter, såväl noveller som romaner.

Haruki Murakami

En mer modern författare som även han ryktas vara en riktig whiskeyfantast är ingen mindre än en av de stora favoriterna till att vinna Nobelpriset i litteratur: Haruki Murakami. Kanske är det whiskyn som får fantasin och kreativiteten att flöda? Murakami ska bland annat ha sagt att ”Whisky, like a beautiful woman, demands appreciation” – ett citat som onekligen bekräftar Murakamins passion för whisky.

Haruki Murakami har snabbt blivit en av världens mest populära författare. Och han besitter onekligen en speciell talang för skrivande. Han har en väldigt unik språklig stil, och lyckas kombinera det modern med övernaturliga inslag, samtidigt som han blandar egenartad humor med känslotung nostalgi. Genom åren har Murakami publicerat en rad fulländade mästerverk, och egentligen är det endast hans debutroman Hear the Wind Sing som kunde behövt ytterligare språkgranskning och korrekturläsning. Han skrev den nämligen medan han fortfarande hade ett ordinarie arbete, vilket ledde till att detta bokmanus blev en aning fragmentarisk. Men trots det nådde även denna skönlitterära text stora framgångar.

Efter debutromanen har Murakami även givit ut storsäljare som Norwegian Wood, 1Q84 och Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Och han har bland annat vunnit Franz Kafka-priset år 2006 och Jerusalempriset år 2009.

Mark Twain

Den siste stora whiskyälskande författaren som jag ska nämna här är Mark Twain. För även skribenten bakom Huckleberry Finns äventyr och Tom Sawyers äventyr ska ha varit mycket förtjust i just whisky. Antagligen satt han och myste med en whisky medan han skrev sina stora äventyrsverk. Och jag tänkte avsluta den här artikeln med ett citat av Mark Twain som egentligen säger allt man behöver veta om whisky: ”Too much of anything is bad, but too much good whiskey is barely enough”.